Världens Bästa Viktor
Den 5 augusti 2024 kommer utan tvekan att stå som en mycket särskild dag i 30-årige Viktor Axelsens liv. Hela våren hade han varit osäker. Osäker på om han skulle hinna bli kvitt olika skador. Och inte minst, återuppbygga sin form så att han verkligen kunde tävla om medaljerna när de 33:e olympiska spelen inleddes i den franska huvudstaden.
Det första testet ägde rum den 27 juli mot nepalesiske Prince Dahal. Det klarade han med bravur. Resultatet blev 21-8, 21-6. När turneringen fortskred blev motståndet mer kvalificerat. Just när Viktor Axelsen uppnådde överlägsna segrar över spelare från Israel, Irland, Singapore och Indien, stod han inför den regerande världsmästaren i form av thailändske Vitidsarn i OS-finalen.
Badminton handlar inte bara om muskler och teknik. Det handlar också om att ha fullt fokus. Om att följa sin strategi. Och från matchens början verkade Viktor Axelsen befinna sig i ett stängt rum där endast en seger räknades. Men de första poängen gick thailänningens väg. Viktor Axelsen lyfte en boll ut över baklinjen. 0-1. Nästa poäng gick till Axelsen. Och så följdes de åt till ställningen 5-5. Då drog dansken ifrån.
Setet säkrades relativt snabbt. 21-11. Med massor av demonstrationer av Viktor Axelsens spel. Fantastiska smashar, elegant nätspel och vinstslag efter vinstslag. I andra set fortsatte uppvisningen. Vid ett tillfälle ledde han med 16-3 innan spelet började tappa skärpa. Men OS-guldet säkrades med en fantastisk smash för 21-11. Först då tillät han sig att öppna dörren till det rum han hade befunnit sig i under den senaste timmen.
De respektfulla handskakningarna med motståndaren och domarna. Sedan kramar till tränarna. Och sedan en segerrunda med Dannebrog över axlarna. I en kort intervju med TV2 hade han svårt att sätta ord på triumfen. Som han sa: “Jag är i chock!”
Vägen till framgång
En fjäderboll väger maximalt 5,5 gram. En modern badmintonracket i grafit väger omkring 84 gram. Ändå kan den absoluta eliten slå iväg en smash med över 300 kilometer i timmen! Faktum är att rekordet för den hårdaste smashen är hela 426 kilometer i timmen. Även om fjäderbollens flykt dämpas av lufttryck, vindmotstånd och temperatur, måste motståndaren reagera inom en bråkdel av en sekund. Och gärna så kvalificerat att bollen returneras så bra att man inte får en ny smash emot sig. Dessutom får returbollen gärna vara så utmanande att man själv kan byta sina försvarsslag mot sina egna anfallsslag.
Badminton är en sport som på elitnivå kräver full koncentration och en kondition som är oöverträffad. Det går fort på banan, inte minst när en av Danmarks bästa idrottsmän genom tiderna står på banan och med ett fantastiskt fokus på detaljer, en superatletisk kropp (trots sin höjd på 1 meter och 94 centimeter!) och en viljan att vinna utan motstycke vinner både OS-, VM- och EM-guld mot (nästan) lika atletiska motståndare från Kina, Indien eller Indonesien.
Sportsligt sett finns det överhuvudtaget ingen tvekan om hans framgång. Han har vunnit nästan allt som går att vinna. Från det första ungdomseuropamästerskapet 2009 till det första världsmästerskapet för spelare under 19 år 2010, det senare som den första icke-europén i historien. Och han var bara 16 år gammal. Det var också det året då han blev uppflyttad till sin klubbs bästa seniorlag, ett bevis på att han var något utöver det vanliga. Han var definitivt för bra för sina jämnåriga kamrater i Odense Badminton Klub.
Ambitionerna saknade inte heller något för den odenseanska tonåringen. I ett inslag från TV2 Fyn 2010 blir Viktor Axelsen frågad om sina målsättningar. Inte överraskande vill han bli den bästa i världen, delta i OS och så vidare…
“Hur realistiskt är det?” frågar journalisten. “Mhm, det vet jag inte än, men det ser okej ut hittills. Så jag kommer bara att fortsätta ge järnet,” lyder svaret. Och det har han verkligen gjort. Redan fyra år senare vann han brons vid VM i Köpenhamn. Två år senare vann han guld vid EM 2016. Den sportsliga kulmen kom 2020 när han, bara 26 år gammal, vann både OS och den prestigefyllda All England-turneringen.
Årets jubelscen
Uppskattningen för Axelsens insats har inte uteblivit. År 2017 blev han av DR utnämnd till Årets sportnamn. Inte minst fick han B.T. Guldpriset för Årets bästa jubelscen. Ganska förståeligt när man återser tv-bilderna av en nästan mållös Viktor Axelsen, som med öppen mun och vidöppna ögon knappt kan förstå att han hade slagit den legendariske Lin Dan från Kina i två set, 22-20, 21-16. Det var Axelsens första VM-guld som seniorspelare.
Hans karriär är med andra ord imponerande. Inte minst när man tar i beaktande att han tävlar mot badmintonspelare från stora nationer som Kina, Indien och Indonesien. I Kina beräknas det finnas över 100 miljoner aktiva spelare. Det ska ställas i relation till de endast 93 000 till 94 000 som spelar badminton här hemma. Talangmassan i Östern är helt enkelt fenomenal. Även om vi i Danmark har stolta traditioner – tänk bara på Svend Pri, Lene Køppen eller Morten Frost – är det för en elitspelare som Viktor Axelsen nödvändigt att vara mer än vanligt fokuserad för att behålla sin position som en av världens allra bästa badmintonspelare.
En fokus som han har haft sedan barndomsåren i Odense Badmintonklubb, där hans far, Henrik, introducerade den 6-årige Viktor för badmintonsporten. I sin bok *Vinnarsjäl* (2022) beskriver han sina första upplevelser med racket och fjäderboll: “När jag befann mig på en badmintonbana, så kände jag snabbt att jag försvann in i en zon där jag glömde tid och rum och var helt närvarande i nuet. Jag hade bara ögon för fjäderbollen och fokus på mina slag och mina rörelser. Allt annat försvann. Jag blev verkligen fascinerad av sporten och lät mig uppslukas av den. Jag kastade mig runt på banan, övade alla slag, och jag älskade också de taktiska elementen i badminton. Och det visade sig snart att jag hade talang.”
Talangen är obestridlig. Men den har också krävt hårt arbete. Som tur är har träning varit något av en prioritet. Dessutom har hans inställning till en vältrimmad karriär från början varit enastående. Även om han idag kan le lite åt de något naiva val han gjorde som ungdomsspelare. “Självklart tog jag mig samman när jag blev uttagen till att spela i ungdoms-VM i Mexiko. Det var en stor chans att få vara med som en del av de äldre danska årgångarna. Men jag hanterade det på ett sätt som illustrerade min brist på professionalitet. Två veckor innan avresan slutade jag att använda mina fickpengar i 'Tutten', som jag kallade Niels Jørgens cafeteria i hallen. Jag rörde inte godis, och desserter sa jag också nej till. I mitt huvud var en 14-dagars sockerstopp att gå all in för ungdoms-VM. Idag kan jag inte låta bli att le åt min naiva, bekymmerslösa och okomplicerade inställning.”
Före och Efter
Om det var sockerstoppet eller helt enkelt ett ostoppbart talang – eller kanske en kombination av båda – förblir oklart. Men det otroliga hände. Några veckor senare återvände Viktor Axelsen till Kastrup flygplats med trofén högst upp på bagagevagnen. Han vann helt enkelt alla sina matcher och kunde nu kalla sig världsmästare för ungdomsspelare. Just det ögonblicket när han steg ut från tullkontrollen och möttes av en folkmassa som ropade grattis och hurra markerade en vändpunkt för tonåringen från Odense.
Plötsligt började tränarnas ord att sätta sig på ett annorlunda – och kanske lite mörkare – sätt än tidigare. Det var kommentarer som: “Du är för lång för att bli riktigt bra.” Fram till dess hade kritiken handlat om att hans fotarbete inte var tillräckligt bra eller att han gjorde för många cross-net drops. “En sak var att få kritik om det var en faktor jag kunde ändra. Det här träffade mig riktigt hårt, eftersom jag ju inte kunde styra eller påverka min höjd. Det var helt annorlunda än om de hade sagt att jag var för svag, att jag slog för mjukt. Det kunde jag träna mig ur. Jag skulle ha offrat allt för det. Innerst inne fruktade jag att de hade rätt, att höjden skulle hämma mig.”
År 2011 flyttade Viktor Axelsen hemifrån till en lägenhet i Frederiksberg. Detta gjordes för att bli en fast del av landslagets träning i Brøndby. Nu skulle han arbeta hårt för att nå målet: att bli den bästa i världen. Han organiserade sin vardag noggrant. Allt blev nedskrivet i små lådor så att han hade koll på allt från kost till sömn, träning och alla de andra små och stora elementen som kan påverka om det slutar med framgång eller misslyckande.
Men han oroade sig fortfarande enormt över sin höjd. Och när han vid ett tillfälle fick ett nytt pass där det stod klart och tydligt att han som 17-åring mätte 190 centimeter, genljöd det genom hela hans kropp. När han var med andra böjde han nästan omedvetet på nacken för att verka lite kortare. Han hittade sina lösningar. Och fick sin framgång. Men detta hände inte minst för att han har en särskild förmåga att se möjligheter och hitta rätt väg, oavsett om det handlar om hårt arbete eller små justeringar.
Utanför banan har hans förmåga att fokusera på detaljer också hjälpt honom framåt. Som när han lärde sig att tala flytande kinesiska. Denna språkliga talang har också gynnat honom på banan. Till exempel när han i en match mot Wong Wing Ki från Hongkong kunde höra sin tränare påminna honom om att komma ihåg taktiken och att det var viktigt att hålla tempot högt. “Jag tror inte att han visste vid det tillfället att jag pratade lite kinesiska,” har Axelsen berättat i en intervju med TV2. Anledningen till att han lärde sig kinesiska berodde helt enkelt på att han saknade utmaningar utanför banan – och kanske också på att stora delar av badmintonvärlden har kopplingar till just Kina.
Mediastormen
Men just förmågan att fokusera på detaljerna är kanske också hemligheten bakom hans framgång, som i flera år gjorde honom nästintill oslagbar på badmintonbanorna. Därför blev han kanske också en smula överraskad över reaktionerna när han 2021 meddelade omvärlden att han flyttade till Dubai med sin familj.
I kölvattnet av sin OS-framgång i Tokyo meddelade han att han skulle kliva ur den dagliga träningen med landslaget i Brøndby. Istället ville han skapa sitt eget akademi i ökenstaten. I medierna tolkades detta som ett svek mot den danska OS-idolen. Faktum är att en del kommentatorer ansåg att hans planer utgjorde ett direkt hot mot den danska modellen, som bygger på talangutveckling i de mer än 700 danska badmintonklubbarna – och naturligtvis landslagsträningen, där erfarenhet har förts vidare genom generationer till unga spelare. Därtill kommer att Dubai inte rangordnas högt i det internationella samfundet i alla avseenden, inte minst på grund av landets något tvivelaktiga förhållanden till exempelvis mänskliga rättigheter.
För Viktor Axelsen kom styrkan i reaktionerna som en liten överraskning. Dubai valdes för att det finns en ganska stor dansk koloni där. Men framför allt för att det förde honom närmare de största badmintonturneringarna, som för många ligger i Asien. I en intervju med Euroman berättade han förra året om reaktionerna. ”Jag visste ju att det skulle komma reaktioner. Men jag var överraskad över hur galet det var. Varje jäkla debattprogram i Danmark tog upp min situation. Och vi var ju i Dubai medan det pågick. Det fanns självklart några dagar då jag var stressad över det. Jag satt bara och tänkte: ‘Du har överhuvudtaget ingen aning om vad du pratar om.’ Men återigen: Vi är superglada för vårt val. Det finns galet många danskar där nere som vi har blivit nära med. Vi har det trevligt, och barnen har det fantastiskt. Vi har ett schysst poolområde, det finns underhållning på kvällarna och lekplatser. För ungarna är det som att vara på semester… hemma.”
Även om Viktor Axelsen inför de Olympiska Spelen i Paris intog andraplatsen på världsrankingen har de senaste åren bjudit på både upp- och nedgångar. Inte för att det senare har något att göra med den nya basen i Dubai. Här trivs både han och familjen. Men alla har dåliga dagar, som han uttrycker det. I alla fall var det lite av en chock när han 2021 åkte ut i första rundan vid VM-turneringen i Spanien. Chocken blev inte mindre när han förra året också förlorade sin första rundmatch vid All England, dessutom som försvarande mästare.
Stort Varumärke
Trots något ojämna resultat på banan har Viktor Axelsen lyckats skapa ett stort varumärke kring sin person. Ett varumärke som i vardagen sköts av hans far hemma i Odense, och något som idag har utvecklats till en miljardverksamhet. Men det beror inte på att prissummorna i badminton är särskilt imponerande. Enligt olika mediarapporter tjänade Viktor Axelsen 'bara' 2,8 miljoner kronor 2022. Det är obetydligt jämfört med tennis, där Holger Rune tjänade 18,5 miljoner i prispengar samma år.
Att det är så stor skillnad i prissummorna har enligt Kenneth Cortsen, forskare i sportekonomi och branding vid UCN, en ganska enkel förklaring. Som han förklarade i en intervju med TV2 Fyn förra året: “Det finns mycket mer pengar i tennis än i badminton. Dessutom är badminton inte så stor en sport i Nordamerika och Europa, vilket kan dra ner hans (Viktor Axelsens) brandingvärde i förhållande till andra idrottsstjärnor,” säger han och fortsätter: “Viktor Axelsen gör det fantastiskt och har en intressant personlighet, och det är viktigt att han behåller sin sportsliga positionering. Han är intelligent och ambitiös, är bra framför kameran, och det passar många sponsorer, särskilt i Danmark, men det är en relativt liten marknad, så därför måste han också satsa i Asien.”
Detta är delvis förklaringen till att Viktor Axelsen har lärt sig flytande kinesiska, så att han kan öka sitt brandingvärde och därmed även sina inkomster utanför banan på den stora kinesiska marknaden. Därför är det utan tvekan också genom de olika sponsorerna som Viktor Axelsen tjänar mest pengar. Mycket har förändrats sedan hans första kontrakt, som bestod av två racketar, lite sportkläder och en sportväska. Idag är det de stora internationella varumärkena som Yonex som hjälper till att säkra hans lön. Men mer krävs. Som hans far, Henrik Axelsen, säger: “Han kan inte leva på badminton resten av sitt liv. Men han kan leva på att ha ett bra namn. Är man en person som folk gillar, lever varumärket vidare. Många berömmer Viktor för att vara sig själv, för att vara en trevlig kille – och inte bara badmintonspelaren Viktor. Det gör mig stolt.”
Med OS-guld och världsmästerskap är det inte något att tveka om: han är helt enkelt världens bästa Viktor.