Corts turné
Om det är något som vi danskar älskar är det att utnyttja varje tillfälle att vifta med Dannebrog och uttrycka lite nationell entusiasm. Men den 1 juli 2022 var det Tour de France:s karakteristiska gula färg som prydde Köpenhamn och stadens regniga gator och skickade iväg 176 cyklister med en minuts mellanrum. Och exakt klockan 17.13 ljuder det sista pipet innan cyklisten med ryggnummer 146 skickas ut på rutten. I sin rosa tröja spänner Magnus Cort Nielsen varje muskel i kroppen och trampar igenom från första tråden.
Nedför rampen och in på Nørre Farimagsgade. Han accelererar och når snabbt en smidig tråd innan han svänger till vänster över Dronning Louises Bridge på väg ut mot Østerbro och Fælledparken.
Före Magnus Cort har några av årets stora favoriter redan varit ute på den 13 kilometer långa slingan i Köpenhamn. Det är namn som Jonas Vingegaard, Mads Pedersen, Tadej Pogačar och Primož Roglič. Trots en hel del dramatik och krascher har de precis satt standarden på den regniga sträckan, som också innehåller kullerstenar på Amalienborg Slotsplads och svåra passager på Langelinie. Sluttiderna ligger på cirka 15 minuter.
Magnus Cort rider en fin enkelstart. När han passerar mållinjen vid Rådhuspladsen visar klockan 15 minuter och 38 sekunder. Det ger en genomsnittshastighet på drygt 50 km/h och räcker till en elfte plats i totalen. Helt godkänt. Särskilt eftersom han helgen innan vann silver i individuell start vid de danska mästerskapen. Så det råder ingen tvekan om att han hör hemma i toppen.
Även om cykling alltid har varit populärt i det här landet är det skillnad mellan de danska mästerskapen och Tour de France. Särskilt som Tour de France har lockat över en halv miljon åskådare till gatorna. Ljudnivån är öronbedövande. Och de danska cyklisterna bärs upp till fantastiska tider.
"Det var den vildaste upplevelsen att åka enkelstart i Köpenhamn. Människors förväntningar var på topp - och det fortsatte under de kommande dagarna när vi körde över Själland, Storebæltsbron och i Danmark", säger 29-årige Magnus Cort. Senare, på Tourens franska etapper, hittade han de mer kritiska noterna: "I Danmark var folk välskötta. De ville ta bilder och heja på. Men i Frankrike sprang åskådarna efter en och ville röra vid en. Hela tiden. När man tävlar känns det nästan som en smäll när man blir träffad av en entusiastisk åskådare."
Att de franska åskådarna också var entusiastiska över Magnus Cort och hans prestationer beror i grunden på ett samtal som han hade med teamledningen efter den singelstarten i Köpenhamn.
"Jag är ingen klassningsryttare och hade ingen ambition att sluta på pallen i Paris. Det var min lagkapten Rigoberto Urán som vi tävlade för. Men det betyder också att det kan vara öppet för resten av laget att gå för på en etappseger eller poäng- och bergstävlingen. Så jag frågade både Urán och lagledningen om det var okej att gå för på den prickiga bergströjan.”
Svaret var ett rungande ja. Att välja bergströjan ger inte bara individuell prestige åt cyklisten. Det är också ett skyltfönster som ger maximal exponering för lagets sponsorer.
Så redan tidigt i tävlingens andra etapp fanns Magnus Cort i täten av pelotonen. Och strategin höll. För han vann sprintarna på alla tre kategoribanorna på den andra etappen. Den prickiga bergströjan var i hamn. Det i sig var en framgång. För det var mer än tio år sedan en dansk cyklist kunde bära den prickiga tröjan.
Följande dag skulle den tredje etappen från Vejle till Sønderborg köras. Totalt 182 platta kilometer. Men ändå med tre poäng att hämta på backarna i södra Danmark.
Så snart loppet var klart strök Magnus Cort fram i en ensam utbrytning. I 130 kilometer satt han där ute ensam och tog de tre poäng som säkrade honom ytterligare en dag i bergströjan.
"Det var inte riktigt planerat att jag skulle sitta i ensampausen hela dagen. Men det fungerade. Jag fick mina poäng och behöll den prickiga tröjan. Och återigen var det fantastiskt att se alla danska åskådare som hejade och jublade när jag passerade."
Att rida på hemmaplan var mycket viktigt för Magnus Cort. I den sista backen med poäng för bergstävlingen hade han till och med kraften att komma upp på pedalerna och sprinta över toppen till publikens stora förtjusning. "Det var ett litet spektakel. En simulering. Det hade trots allt gått lång tid och ingenting hade hänt." Så det spelade mindre roll att han i slutändan var en av de sista cyklisterna att korsa mållinjen i Sønderborg.
Men de tre dagarna då Tourfältet rullade genom Danmark hade gett önskad utdelning. Magnus Cort kunde ha legat långt bak i tabellen. Det innebar faktiskt att han brände så mycket energi på soloutbrytningen att han kan ha varit den enda cyklisten med bergspoäng, men samtidigt seglade han ner i den totala ställningen. I Sønderborg - och inför en vilodag innan Touren fortsatte i Dunkerque - var han plats 171 i totalen.
"Som jag sa var min ambition inte att prestera särskilt bra i klassningen. Det handlade om etappsegrar och den prickiga bergströjan." Men 29-åringen från Bornholm blev uppmärksammad. På hemmaplan var både media och åskådare entusiastiska över Corts prestation. Och inte minst det faktum att det nu var en dansk som körde runt i "the dotted one". Det var också i början av Touren. Innan cykelfans här hemma vågade börja tro att Vingegaard skulle kunna avsluta jobbet i Paris.
Men för Magnus Cort var det en dröm som gick i uppfyllelse efter bara tre etapper av Tour de France. "Det är en vild upplevelse. En dröm som går i uppfyllelse. Det blir inte större än så. Enormt."
Cykling med sin pappa
Att han på juldagen i Sønderborg visste att han skulle kunna dra på sig den prickiga bergströjan, åtminstone på den första etappen i Frankrike, var nog en dröm som gick i uppfyllelse. Men den kom inte ur tomma intet. Sport och friidrott var en mycket stor del av hans barndom och ungdom.
Han är född och uppvuxen i Bornholm och är därför inte främmande för backar eller för det hårda fysiska arbetet för att nå dit. Som alla friska pojkar har han spelat fotboll - och sprungit - ett tag. Detta utvecklades till triathlon och duathlon innan han på allvar började cykla. Först på en mountainbike, innan han slutligen sadlade om till landsvägscykling.
"Jag fick min första racercykel när jag var 12. Eller snarare: När jag var 12 år gammal skaffade både min far och jag nya racercyklar. Vi cyklade ön tunt. I början var det bara jag och han. Och i början tror jag att jag mest var på hjul. Men efter ett tag kunde jag hålla jämna steg med honom. Och när jag blev en stor tonåring började jag cykla ifrån honom."
Det innebar också att träningen och cyklingen gradvis blev mer systematisk. Särskilt när han som 16-åring gick med i Bornholms cykelklubb. Vid 17 års ålder flyttade han till Nykøbing Falster för att börja utbilda sig till cykelmekaniker. Men cyklingen började ta mer och mer av hans tid i anspråk. Så den utbildningen lades på hyllan.
Han tog dock snabbt sin första internationella seger när han vann 2011 års Peace Race - Course de la Paix Juniors - i Tjeckien. Det var också under dessa år som hans talang verkligen upptäcktes. Med uttagningar till juniorlandslag i både MTB och landsvägscykling. Samma år vann han också världsmästerskapen i cykelcross och linjelopp för juniorer.
Efter det fanns det ingen tvekan om talangen. Och kontraktserbjudandena började strömma in. Först inhemska lag som Team Cult Energy, som han skrev på för 2013. Sedan var det vidare till stora internationella lag som Orica, Astana och nu senast EF Education-EasyPost.
Och det var inte ont om resultat. Vid bara 23 års ålder vann han två etapper i Vuelta a España. Om den första sa han senare att han hade varit nere för att hämta vatten åt lagets cyklister innan han kämpade sig tillbaka till fronten och vann en sprint. Senare vann han tävlingens sista etapp i Madrid.
Hans största seger kom när han vann 15:e etappen i Tour de France 2018 i Carcassonne. "Det står som en av de största. Och jag drömde om att upprepa just den bedriften i år, när den 15:e etappen i årets Tour också hade målgång i Carcassonne. Men det blev inte så."
Verkliga berg
Efter vilodagen flyttade hela Tour de France-menageriet till Frankrike. Nu skulle det riktiga cykelloppet börja. Den fjärde etappen gick från Dunkerque till Calais. Sex bergspoäng stod på spel. Och världspressen började undra när Magnus Cort skulle tvingas lämna ifrån sig sin bergströja, nu när det stod allvarliga klättringar på programmet.
Men Cort tog fem av sex poäng och utökade sin ledning. Belgaren Wout van Aert tog den sista innan han vann etappen.
Nästa dag var det återigen en platt etapp, från Lille till Ahrenberg. Och återigen var Cort där för att imponera på cykelvärlden med sin aggressiva körning. Han slutade på femte plats bara 30 sekunder bakom vinnaren. Mer intressant är dock att han för andra gången utsågs till tävlingens mest attackerande ryttare. Denna ära tilldelas den ryttare som enligt tävlingsarrangörerna bäst lever upp till Tour de France-andan. Det utlöser ett rödryggsnummer för den följande etappen.
Cort röstades för övrigt också fram som den mest aggressiva cyklisten efter sitt 130 km långa soloavbrott på den tredje etappen i Danmark.
Etappvinsten
Magnus Cort skapade rubriker. Hans soloturer - både i Danmark och i Frankrike - var inte bara sevärda. Det innebar också att han slog ett vilt rekord som den ryttare som har ridit först över flest kategoriserade klättringar i rad. Faktum är att man måste gå ända tillbaka till 1958 för att hitta en ryttare - Federico Bahamontes - som, precis som Cort, körde tio etapper i den prickiga. Cort har slagit det rekordet. Och med sin aggressivitet och sina många utbrytningar behöll han tröjan i 11 etapper.
Och det slutade inte där. På den tionde etappen korsade Magnus Cort mållinjen i Megève som segrare och kunde lägga till ett pris på nästan 10 000 euro på sitt konto. Eller snarare: Prispengarna delas mellan de andra cyklisterna, så Cort fick nästan 1 000 euro till sig själv.
"När du väl är där finns det inget större än en etappseger. Pengarna är förstås trevliga. Men de betyder mindre."
För Magnus Cort var det också kulmen på ett år av daglig träning och många cykeltävlingar. "Det är det vi tränar för. Tour de France är och kommer att vara det största."
Och utbildning är praktiskt taget hans dagsverke. Han bor i Andorra, där han tränar inför de stora tävlingarna med en rejäl dos självdisciplin. "Andorra ligger i bergen, så det behöver inte vara så många kilometer per dag. På morgonen - runt klockan 10 på morgonen - tar jag en tur upp i bergen. Jag tränar ungefär 25 timmar i veckan på cykeln. Sedan kompletterar jag med lite styrketräning när jag behöver det. Annars går dagarna åt till att koppla av, äta och dricka - och titta på tv."
När Magnus Cort inte åker upp och ner på bergsvägarna i Andorra kör han de 200 kilometerna till den spanska staden Girona utanför Barcelona, där EF Education-EasyPost har sitt säte. Det är också där de samlas innan de reser till de stora kapplöpningarna.
Pengarna och framtiden
Även om miljontals TV-tittare följer de stora World Tour-klassikerna Giro d'Italia, Tour de France och Vuelta a España, är professionella cyklister verkligen inte förgyllda som till exempel fotbollsspelare i de bästa europeiska ligorna.
"Lyckligtvis är det inte lika illa som tidigare. I dag finns det en minimilön för de ryttare som tävlar i World Tour. Det garanterar dem en minimilön på cirka 60 000 euro per år. Eller cirka 450 000 danska kronor per år. Men sedan är det många av oss som bor i länder där beskattningen inte är lika hård. Dessutom har några också mer eller mindre lönsamma sponsoravtal som kan hjälpa till. Men många tjänar betydligt mer än minimilönen."
Att det är nödvändigt beror på att professionella cyklister inte kommer i närheten av den lön som Ronaldo eller Messi kan sätta in på bankkontot varje månad. Och vem kan hålla jämna steg längre?
"Jag har nog några år kvar innan jag måste hitta på något nytt. Och jag försöker vara förnuftig och spara. Hittills har jag köpt min lägenhet här i Andorra. Men jag försöker alltid lägga undan något för den dag då jag inte kan rida professionellt längre."
Han har ännu inte gjort några konkreta planer för hur framtiden ska se ut. Men den kommer definitivt att handla om cyklar.
En orättvis avgång
Men han insåg också att den dagen kunde komma tidigare än han ville när han tvingades lämna årets Tour de France efter 14 etapper.
Dagarna efter sin seger på 10:e etappen kände han sig lite dålig. Inget allvarligt. Och de många corona-testerna var negativa. Men efter att han passerat mållinjen i Mende på plats 151 var det plötsligt slut.
"Jag hade känt mig slö i några dagar. Men inte värre än att jag kunde köra bil. Tyvärr visade ett corona-test på morgonen att jag var infekterad med Covid-19. Och sedan var det plötsligt över. Från den ena dagen till den andra. Och strax före etappen till Carcassonne. En etapp som jag ville vinna igen."
"Om jag ska vara ärlig så kändes det lite orättvist. Jag var säker på att jag lätt kunde ha klarat den 15:e etappen. Men vi var naturligtvis tvungna att följa reglerna så att jag inte smittade andra på vägen."
Till slut fick Magnus Cort packa och återvända till Andorra, där han förblev isolerad under den föreskrivna perioden. Lite feber. Trötthet. Men i övrigt utan symtom. Och månaden efter var han tillbaka i Danmark och tävlade med sitt lag i PostNord Danmark Rundt. Resultatet blev en femteplats.
Men det ändrar inte det faktum att Magnus Cort har haft en fantastisk 2022, med sju dagar i den prickiga tröjan och en etappseger i världens tuffaste cykellopp.
Det kan vara så att Corts Tour var lite för kort. Men han tränar redan för nästa års Tour. Och förhoppningsvis får vi andra se honom i den prickiga bergströjan igen.