Emily Blunt - Englands största Hollywood-stjärna
Om Oscar-statyetterna blev utdelade efter meriter och inte minst en samlad konstnärlig bedömning av en skådespelares prestationer, skulle Emily Blunt utan tvekan ha en hel samling stående hemma på kaminhyllan i sin stora New York-lägenhet. Men trots en Oscar-nominering för sin roll som Kitty Oppenheimer i Christopher Nolans storfilm, som hade premiär förra året, lyckades hon inte kröna sin karriär med en Oscar.
Det är egentligen lite underligt. För sedan hon debuterade i pjäsen The Royal Family 2001 har hon medverkat i en lång rad blockbuster-succéer. Vem minns inte henne som den överambitiösa sekreteraren i The Devil Wears Prada (2006)? En film där hon i samspel med stjärnor som Anne Hathaway och Meryl Streep helt enkelt levererade en topprestation. Och inte minst en film som betraktas som hennes verkliga genombrott.
Emily Blunts tidiga karriär bestod mest av roller som den blyga "engelska rosen" i mer eller mindre konstnärliga filmer. Alternativet var de stjärnspäckade Hollywood-produktionerna. Och hon valde – utan att se sig tillbaka – Hollywood. Med en förmögenhet på omkring 80 miljoner dollar skulle de flesta nog hålla med om att det mer än väl kompenserar för de troféer hon kanske saknar i troféhyllan.
Det har gått 20 år sedan vi första gången såg Blunt på det stora duken efter några tv-framträdanden. Pawel Pawlikowskis bittersöta My Summer of Love (2004) beskrev en kort, intensiv romantik mellan två tonårsflickor från olika sidor av klassgränsen. De två unga stjärnfröna – Emily Blunt och Natalie Press – skapade en cool och sprakande kemi på duken. Det var nog en lågbudgetfilm, men den innehöll en prestation som gjorde att kritikerna spådde Blunt en strålande framtid som brittisk films nya leading lady.
Bara två år senare blev hon upptäckt av Hollywood-producenter. På papperet såg hennes roll i The Devil Wears Prada inte ut att vara mycket. Ändå fick Blunt ut det mesta av den. Och det inte bara genom att avfyra snappy oneliners till Anne Hathaway. Oneliners som: “Do you have some prior commitment? Or some hideous skirt convention you have to go to?” Snarling, men ändå levererat med ett inslag av sorg i en annars mycket bitsk karaktär. Hennes skådespel blev en exakt avbildning av de många unga kvinnor som var villiga att acceptera varje form av utnyttjande för ett steg uppför stegen i modevärlden. Hon var kvick och gripande nog för att vinna BAFTA- och Golden Globe-nomineringar tillsammans med den mer långsiktiga belöningen av bestående popkulturell citerbarhet.
Under de följande åren medverkade Blunt i en rad filmer, från skräckfilmer till mer romantiska produktioner. Filmer som gjorde henne känd – och som innebar att hon nu också kunde sträcka sig efter de större filmerna. Det var filmer som skräckisen Wind Chill (2007) och The Young Victoria (2009). Men hon verkade inte vara den födda "skrikdrottningen" i skräckgenren, och i den kungliga filmen om drottning Victoria lyckades hon inte helt ge liv åt en berättelse som kanske hade en vacker historisk arv, men som också präglades av ett något tråkigt manus.
Det ledde henne mot de oberoende amerikanska indiefilmerna, där hon skördade erkännande för sitt skådespel tillsammans med Amy Adams i Your Sister’s Sister (2011), filmen Laksefiskeri i Yemen (2011), samt The Five-Year Engagement (2012). Tyvärr var det också filmer som hade premiär precis när mainstream-intresset för genren avtog.
Men det var Looper från 2012 som pekade en klar väg framåt för Emily Blunt. Hittills hade actionfilmer med högt oktantal inte varit ett självklart val. Rian Johnsons genialt sammanlänkade sci-fi-thriller skildrade henne som en tuff Kansas-bonde och ensamstående mamma som vet hur man svingar ett haglgevär. Hon gav å sin sida filmen den typ av varm mänsklig känsla som dess manliga huvudroller, Joseph Gordon-Levitt och Bruce Willis, inte bidrog med.
Det var en film som var tillräckligt framgångsrik för att hon skulle gå direkt tillbaka till genren i Doug Limans smarta 2014-blockbuster Edge of Tomorrow, där hon spelade en futuristisk sergeant mot en annan manlig huvudroll (Tom Cruise, inget mindre), och hon tillförde en välkommen känslomässig transparens till vad som kunde ha varit ytterligare en tuff sci-fi-thriller. “Det finns en vana i actionfilmer med 'starka kvinnliga karaktärer' att förflata dem genom att ta en alltför bokstavlig inställning till det 'starka' elementet och samtidigt ge lite djup åt karaktären på andra ställen,” säger filmkritikern Hanna Flint i den brittiska tidningen The Guardian. “Det jag älskar med Blunt i filmer som Edge of Tomorrow, är att hennes karaktärer inte bara är action-babe-faksimiler av varandra eller könsbytta manliga karaktärer, utan mångfacetterade individer.”
År 2015 hade Emily Blunt blivit naturaliserad amerikansk medborgare efter sitt äktenskap 2010 med den amerikanska sitcom-stjärnan John Krasinski. Hollywood var nu hennes hemstad, där hennes karriär fortsatte med nya blockbusterfilmer som The Huntsman: Winter's War (2016) och The Girl on the Train (2016). Även om filmerna sålde relativt många biljetter, var det i filmen A Quiet Place (2018) som hon återigen levererade något oväntat i form av en mycket intensiv födelsescen. Uppföljaren två år senare rapporterades ha genererat mer pengar men mindre drama. Och så sent som denna vår fick filmen en tredje del på bio med A Quiet Place: Day One.
Trilogin är regisserad av hennes man, John Krasinski, och Emily Blunt själv. Det mest överraskande med Emily Blunt är kanske att hon trots många priser och Oscar-nomineringar aldrig har spelat en huvudroll i en superhjältefilm. Men det säger något om hennes kvalitet som skådespelare.
“Att Blunt har tjänat nästan 2 miljarder dollar som skådespelare utan att spela huvudrollen i en superhjältefilm visar hennes box office-appell. Så det skulle vara en dålig affär att hålla henne ute ur blockbuster-rummet. Jag kan inte se henne skickas ut på gräs än, men det finns fortfarande en brist på storfilmsberättelser som kvinnor verkligen kan leda och ge en filmisk punch,” berättar filmkritikern Hanna Flint. Hon drömmer om att se Emily Blunt i en actionfilm utan en manlig huvudroll. “Jag skulle älska att se henne använda sin stjärnkraft för att stödja kvinnliga filmskapare som bryter sig in i blockbuster-rummet.”
